Det går illa för Bajen. Vi lider nästan varje hemmamatch av att se laget prestera ett tillknäppt, nervöst och hafsigt spel. Vi analyserar, diskuterar, fördjupar, skäller, ber, föreslår och engagerar oss i att försöka förstå varför det går så illa för laget i vårt hjärta. Det föreslås tränarbyten, det ropas på förstärkningar och huvudena rullar på Facebook som om det vore franska revolutionen.

Men vi kanske ska smyga ner bromspedalen en aning. Hur ser det ut med våra förväntningar kontra möjligheterna? Ropet i våras att: ”Nu är det dags att ta klivet tillbaka till finrummet” var kanske en aning för snabbt och högljutt? Hade vi en trupp och en tränare som skulle klara av att ta klivet upp till Allsvenskan. Hade vi en styrelse som var kompetent och visionär nog att klara av att bygga det livsviktiga fundamentet för att gå upp? Att fansen var med på resan råder det ingen tvekan om. Bajen har de trognaste och mest luttrade fansen i hela landet, vill jag hävda.

Men ändå går det knackigt med misströstan och ångest som följd.

Låt oss se i backspegeln. De senaste 27 åren, alltså sedan 1986, har Bajen haft 5 stycken topp-tio placeringar, inklusive guldet 2001. 12 stycken placeringar 6-12 och 10 stycken år i serien under Allsvenskan. 1991-92-93 var tre år på raken i Ettan och 1996-97 var det lika dant. Nu är vi inne på vårt femte år i Superettan. Under dessa 25 år har det passerat 15 stycken tränare. Där Anders Linderoth suttit längst med sina fem säsonger och med placeringarna 9,2,6,4,3 som ändå är en av klubbens bästa sviter, placeringsmässigt. Om man tittar på spelarflödet är det etter värre. Otaliga namn har passerat under dessa år och omsättningen spelare är skyhög.

Jag roade mig med att göra ett antal diagram över placeringar, spelaromsättning, tränaromsättning mm och det finns naturligtvis en massa saker man kan läsa ut av detta. (Kaptenskan pekfingervalsade på ABC 80:ian så det stod det härliga till)

”Dåliga” år har det var rörigt med tränarbyten, hög omsättning av spelare, dålig ekonomi etc. Rätt naturligt och inget konstigt. Men de ”bra åren” 2001-2008 var det Cratz, Linderoth och Gustavsson som tränade och trupperna var hyggligt homogena och ekonomin har visat på hyggliga siffror, i alla fall vad det gäller det egna kapitalet. (3 plusår och tre minusår, rent resultatmässigt.)

Men om man ser på resultaten i en kurva så slår det mig att Bajens resultat går i 10 åriga cykler, något som kanske inte är ovanligt och då slås man av att mellan 1988 – 1998 var det tre riktiga skitår med perioder i Ettan. 1998 – 2008 var det tio bra år med guldet 2001 och fem topp tio-placeringar. 2009 och till dags dato, ja det vet vi ju alla hur det har sett ut.

Okey, vad är sensmoralen av detta siffertröskande. Om statistik och siffror inte ljuger, vilket de i princip aldrig gör, så har vi alltså sex år till av Golgata-vandringen framför oss. Vi kommer troligen att ta oss upp en eller två säsonger men inte förrän 2019 kan vi räkna med att vi åter är med i toppen och slåss om guld och gröna ängar. I och med detta konstaterande tager vi oss en Kir-slurk och går i ide sex år...

//Professor Krille